Adoptionerna
Hur det hela började………..
Det var så att vi Tommy & Cathrine tyckte att vi skulle skaffa barn tillsammans, det tyckte vi väldigt tidigt i vårt förhållande. Vi gjorde som de flesta andra, vi lät tiden gå och hoppades på något resultat………
Efter något år så började vi inse att något inte stod rätt till, så vi sökte läkarhjälp för att fastställa vad som var problemet. Vi fick diagnosen att vi inte skulle kunna få barn på naturlig väg. Detta var ett svar som vi inte hade väntat oss riktigt, så nu kom en period av förtvivlan och många tårar.
Vi lät tiden gå lite grand med många diskussioner och tårar……..Vi beslutade oss efter flera läkarundersökningar att vi skulle prova ett av de alternativ vi hade att välja på, IVF eller adoption ?.
Vi beslöt oss för att prova på IVF behandling, detta var för oss helt okänt och kändes lite skrämmande inför vårt första försök. Vårt första försök slutade i tragedi, och vi beslöt då att inte nedslås av detta utan att pröva igen, detta blev inte heller så som vi tänkt oss. Vi fick dock beskedet att det ofta är så att man inte lyckas förrän den tredje gången, så vi gjorde ett försök till. Detta blev nu inte heller till något positivt resultat. Det enda som hände var att nu mådde vi hemskt dåligt, och beslutade oss för att inte fortsätta med IVF försöken.
Vi lät åter tiden gå för att läka oss själva efter denna process, Vi lät det gå ca två år innan vi beslutade att vi skulle adoptera. Vi hade dessförinnan fått de vanliga kommentarerna att: "det är ju bara att adoptera", vilket för oss kändes främmande just då. Men eftersom tiden gick så vande vi oss med denna tanke, VI SKALL ADOPTERA !
Vad har då hänt………..
Vi var på semester (Sent i juli) och satt och solade oss en eftermiddag när vi tog beslutet att, när vi kommer hem så tar vi reda på hur det hela skall gå till.
Vi tog kontakt med kommunen som talade om för oss att vi skulle kontakta familjerätten. Sagt och gjort, vi ringde till dem, och de sa att vi kunde komma upp till dem redan på måndagen nästa vecka. OJ tänkte vi, går det så snabbt ?, vi gick dit på avtalad tid och anmälde oss till dem. De sa då att det inte var så lång kö, så det skulle nog gå ganska snabbt att komma igång med utredningen.
De skulle nog kunna börja redan i slutet av augusti, trodde den person som vi träffade, vi skulle avvakta ett svar från dem. De sa också att det var nästan obligatorisk med en adoptionskurs.
Vi började då att titta efter en sådan kurs i närheten av där vi bor, det visade sig att det fanns det, och vi anmälde oss till denna omgående.Vi gick vår kurs och böjade nu fundera på om inte familjerätten skulle höra av sig snart, men vi hörde ingenting så vi ringde upp dem………….Vi fick då beskedet att de inte skulle kunna komma igång förrän i januari.
Jaha det var första besvikelsen efter vårat beslut, men det fanns ju inget att göra åt detta, det är bara att vänta…………..
Utredningen…………
Det var ju väldigt nervöst att behöva utredas också uppe på allt detta, men vi fattade mod och satte igång. Det blev en hel del besök hos dem både enskilt och gemensamt, där vi fick allehanda frågor om varför och motivet till att adoptera.
När så vår utredning äntligen var klar, så konstaterade man att det skulle dröja ytterligare en månad innan den kunde prövas. Då var vi framme i maj månad, vi fick vårt medgivande strax innan semestern och kontaktade då vår läkare om att vi behövde ett ytterligare läkarintyg, gissa om han redan hade åkt på semester………
Vi fick vackert vänta en tid till, vi fick dock tillslut iväg våra handlingar till Kina den 15 augusti 2000. Det var det första året…………
Adoptionsproceduren……….
Nu var det äntligen på gång, nu tyckte vi att det kändes riktigt bra. Det var ju "bara" nio månaders väntetid tills vi skulle vara hemma igen efter adoptionen, en helt vanlig "graviditet". Vi började att planera så smått vad som skulle göras och köpas och så vidare. Det gick några månader och vi följde med på internet vad som skedde. Vi hade då gått med i maillistan på Kinasidan. Vi kunde där följa alla de personer som satt och väntade på barnbeskedet. Ganska snart så började det att dra ut på tiden till barbeskeden och det visade sig att när vi kom fram till mars så hade det ökat till ca 10 månaders väntan. Vi trodde att vi skulle få komma iväg någon gång i maj……..
Det var ju inte så kul, alla som undrade när vi skulle få åka frågade, och vi svarade (vi vet inte, det verkar som om vi får vänta ett tag till). Tiden gick och det bara blev längre och längre väntan, vi började nu närma oss semester igen, tänk om vi får åka på semestern!!!!!!!!, men så blev det ju naturligtvis inte.
När vi hade kommit in i augusti så tänkte vi att det måste ju bli av innan det har gått ett år, det stod ju inget annat på FFIA´s hemsida så vi hoppades vidare. Tji fick vi, den 15 augusti 2001 hade vi fortfarande inte fått vårt barnbesked. Vi var nu väldigt besvikna och det började kännas väldigt jobbigt, men så äntligen den 21 augusti fick vi vårt barnbesked !!!!!!!!.
Vi hade gått och väntat och trott att det skulle ringa någon av oss, på våra arbeten under dagtid, men så blev det inte. Vi satt hemma och skulle precis till och äta, vi hade just satt oss till bords när telefonen ringde. Vem F-n ringer nu tänkte vi, och funderade, ingen brukar ringa den tiden……..
Hej det här är Eva Turner från FFIA………Jaha, "oj" "ehh".. en gång till. Ja så känndes det först……….Vänta lite jag måste fixa papper och penna, förlåt vad sa du !!!!!!.
Efter beskedet………
Nu är vi föräldrar…….
Det kändes konstigt att sitta där, vi blev helt tom först, sedan så satt vi planerna i verket. Vi hade sparat en flaska champagne som vi skulle fira med när vi fått beskedet, och det gjorde vi genast, hopp i skumbadet och SKÅL !!!!!!!
Nu är det bara resan kvar……………………
Vi har nu åter beslutat oss för en adoption, ett syskon till Kalise. Vi bestämde oss ganska sent men satte planerna i verket under semestern 02, vilket resulterade i att vi till slut fick iväg våra handlingar till Kina 030730, efter ytterligare en hemutredning och mera läkarbesök osv. Vi kände att vi inte behövde stressa lika mycket den här gången för vi räknade med att få komma iväg någon gång under oktober 04 då väntetiderna i Kina fortfarande var långa..........
Det är konstigt vad tiden kan gå fort ibland när man minst anar det, vi följde som vanligt med i utvecklingen i tid mellan barnbeskeden på Kinalistan och såg hur det blev aningen ännu längre tider i samband med Sars-epedemin i Kina. Men plötsligt så började man ge barnbesked till två grupper samtidigt, vilket gjorde att tiderna minskade drastiskt till barbesked. det slutade med 9 månader för oss, så nu blev det bråttom till slut.
Vi trodde på hösten 04 men nu blir det resa juni i stället. vi fick därmed styra om vår planering rätt så mycket. Det är dock positivt att få känna att det blir mer som en "riktig" graviditet tidsmässigt sett.
Barnbesked igen...............
Den 16 april på förmiddagen så ringer FFIA igen...............Vi har fått en dotter, ett syskon till Kalise. hon heter Lin Fengshu och kommer från Yihuang i Jiangxi provinsen får vi veta. Det blir skumpa i badet på kvällen och vi får pappren på henne med kurirpost dagen efter då det är lördag.